agnes är här nu. och igår på morgonen vaknade jag upp och var så happy för att hon skulle komma så att jag städade upp mitt fucking messy kök. som min familj lämnade det efter sin frukost. fasten jag inte jobbade. men jag blev inte mindre happy för det. sedan var jag fortfarande sjukt happy så jag ställde mig och gjorde pannkakor som jag åt, drack 3 koppar kaffe och läste new york times. jag var så vuxen. sedan piffade jag till det ytterligare i köket. och var fortfarande totaly happy.
sedan på kvällen åkte jag in till grand central för att möta upp agnes. det blev cirka 1 timme fördröjt och jag var så hungrig och uttråkad att jag gick på tidningsshopping. fasten jag egentligen skulle spara pengar till agnes. men nej. då bränner jag 22 dollar på magazine. och blev ännu mer happy. om det nu ens är möjligt.
i-D magazine
Vogue UK
teen-vogue
en trevlig liten skara. och i-D är typ min nya favorittidning.
sedan kom agnes. och vi kramades massa. och hon hade min guldiga wedins väska på axeln och den var helt fab. så mycket snyggare i verkligheten. och stor. stor! jag är helt kär. och happy.
väl hemma fick jag mer trevliga saker från sverige. elle & veckorevyn. uppskattas högt! oboy (!) marabou. och mina herrskor. so lovely. och en trevlig svart kofta, med liten puffärm som mamma fyndade till mig på indiska. min mamma är så bra! och även mina gamla trogna converse kom. och annat smått och gott som jag beställt med hemifrån. happy happy happy.
sedan delade jag och agnes på en flaska vitt. jäkligt gott vitt. och efter det tog vi en cab ner till en restaurang/bar här, i new rochelle, och joinade louise och veronica, och några av deras polers där. det var typ minimalt med folk och skulle jag inte ha druckit vin innan skulle jag ha gått därifrån. men nu hade jag ju faktiskt druckit vin. så därför drack jag två glas till. och alla var happy och onyktra.
sedan fick vi skjuts hem av en av killarna. han i blå skjorta.
väl hemma gjorde vi pizzabagels & avokadoröra. och jag drack oboy och sedan delade vi på en 5 liters vattendunk. fint. jag var dock fortfarande för full för att kunna sova. så jag lyssnade på my hero i min ipodkudde. och somnade så småningom.
idag käkade vi brunch och tankade bilen. sen åkte vi på manikyr som vi inte hann med. och sedan avslutade vi dagen med louise, veronica & anna, på taco middag hemma hos mig. i mitt tomma, ickebarnskrikiga hus. det var fint.
imorgon är det phantom på broadway. yey yey yey. sedan hoppas vi på utgång på butter. yey yey. mer vin!
puss stacy (och agnes (?) fast hon sover nu)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Sounds fabulous!
hej stasia!
jag undrar bara lite om ditt liv som Aupair. jag ska själv åka till new york och sitter just nu med mitt fotokollage, jag har valt new york för det är ju såklart dit jag vill. jag har velat åka ganska länge men jag har aldrig tagit tag i det helt. nu är jag klar med 200 h och refernser och ansökan och skit. men så har jag börjat tvivla igen. om det är det här jag verkligen vill osv. vad säger du? är det något att ha? är det lika kul och spännande och lärorikt som det verkar eller har man mest hemlängtan och känner sig ensam hela tiden? och en fråga till. får fotokollaget vara så stort som ditt?
jag älskar din blogg!! och den där väskan var skitsnygg, hur stor är den ungefär?
mimo; :)
ida; hej. jag vill inte skrämma upp dig nu. eller göra dig besviken. men för mig personligen har inte resan börjat så spännande och roligt som jag föreställt det. bland annat har jag blivit besviken på det här med studierna. att det är så svårt att hitta rätt klasser och tider, eftersom man måste anpassa sig till familjen hela tiden. så att som det ser ut kommer jag inte att få läsa något av det jag velat. utan bara tråkiga engelska kurser, på en au pair skola. det känns mest jobbigt och inte lärorikt alls.
och även om jag är en social person så tyckte jag att det var väldigt svårt att skaffa vänner här. det är svårt att träffa folk. alla har redan någon, eller så passar man helt enkelt inte med vissa. jag var ganska ensam den första en och en halv månaden, vilket var ganska jobbigt, eftersom jag inte är van vid det.
jag har dock inte haft så mycket hemlängtan. utan mer än längtan efter att få igång ett liv här.
nu har jag dock vänner jag tycker om och allting känns bättre. men det kan ta tid.
jag har också haft tur med min familj. de är snälla och omtänksamma. dock kan ibland barnen vara en pain in the ass. och det är ju jobbigt, eftersom det är de som är mitt jobb, och inte familjen. man kan ibland också tycka att det är orättvisst att de som tar hand om äldre barn har det lite "lättare" säg t.ex att de jobbar 8 timmar. är barnen vuxna behöver de ju inte sitta och passa de, utan kanske lagar lite käk, skjutsar de någonstans, och hjälper med läxor. sedan kan de liksom sitta på sitt rum och sköta sitt. medan jag måste vara med mina 3 åringar konstant i 8 timmar. så du kan ju själv tänka dig vilket som är mest påfrestande. så ibland känns det lite surt.
jag vet inte vilket företag du åker med. jag åkte med EF. och jag har personligen inte haft några problem med de. men däremot känner jag många som har. när det kommer till att få hjälp eller kontakt med de så är all deras finsnack i katalogen bara bullshit. jag vet folk som har blivit behandlade som shit av de. och en au pair fick höra "du ska inte tro att du kom hit för att ha roligt, du kan kom hit för att jobba" - av en anställd på EF, som ska ge oss stöd och support. man får säga vad man vill, men jag skulel ha slagit de på käften om de sa det till mig.
jag hoppas att jag inte har skrämt upp dig nu. jag tänkte bara skriva ett ärligt svar, så som JAG ser på det. och om de erfarenheterna som JAG har haft. sedan finns det ju många andra som haft det fint hela sitt åroch skaffat vänner för livet. alla fina ansökan man fyller i i alla ära. men det är slumpen som avgör. faktikst.
angående fotokollaget, jag känner inte till någon gräns på antalet sidor man får ha med. bara de är gjort på A4 papper så ska det funka fint!
men jag tror också mycket på inställning. det beror på vilken inställning man kommer hit med. det är viktigt att vara inställd positivt men ändå vara beredd på motgångar, så att det inte blir som ett slag i ansiktet. jag känner folk som har det jobigt i sina familjer. men som däremot har världens skoj på sin fritid. och det väger upp tycker de.
att vara au pair är ingen saga, och är inte glamouröst. men det funkar. och man uppskattar det nog mer när man kommer hem, senare i livet.
hör gärna av dig om du har fler frågor, eller bara berätta hur det gick. vad du bestämde dig för :)
angi; tack du, det var snällt sagt! ska försöka ta ett kort på väskan någon gång! :)
Skicka en kommentar