yesterday you asked me to write you a pleasant song.

jag är jobbigt irriterad.
egentligen för inget särskilt.

men jag tror att hela den här au pair grejen börjar stå mig upp i halsen nu.
så går jag bara runt i någon slags slentrian och bara är.
är jäkligt irriterad på massa saker hela tiden.
småsaker som bara växer & växer. och allting är bara sjukt helvettes jobbigt.

jag är irriterad för mitt schema, för att min hostmum skriver ut sina 45 timmar varje fucking vecka. bara för att skriva ut de. och jag är sjukt irrterad för att folk inte kan ta hand om sina egna barn. skaffa inte 4 barn då, jäkla tröghuvuden! i am pissed för att jag måste gå upp klockan 8 på morgonen för att typ sitta och titta på barnen medan de tittar på tv, för att de vill inte äta frukost först mamma kommer ner. så jag är där bara för att vara där. för att deras jäkla föräldrar är för slöa för att gå upp. bah, gå och dö. liksom hade vi hemma någon jäkla nanny som satt och passade oss kl 8 på morgonen medan föräldrarna sov? eh nai, i don't fucking think so. men det gick bra ändå.

jag är irriterad för att alla andra verkar ha det så jäkla mycket bättre. alla andra har, om än inte uppfostrade ungar, så bättre disciplinerade än mina. och de har föräldrar som vill/försöker/faktikst disciplinerar de. vilket gör jobbet för au pairen mycket lättare. folk har 1 - 2 kanske 3 barn. som de gör saker med. de är ansvariga för sina barn. de sjutsar de. de hämtar de, med bil, ingen jäkla dubbelvagn som väger helvtesjävla 613781§ ton. de jobbar med sina barn, för att deras föräldrar inte är hemma, för att det finns ingen annan som kan ta hand om de. och jag jobbar åt folk som är hemma 50% av min arbetstid. men som ändå behöver mig. till what the fuck då, undrar jag för det mesta? och sådana saker gör mig jäkligt irriterad. och nu när jag har grävt mig ner mig så jäkla djupt i det kan jag inte längre sluta irritera mig. utan bara går runt och är mad hela jäkla tiden.

och jag irriterar mig på att jag är så jäkla irriterad hela tiden.

t.ex. som idag. när jag jobbade 2 - 7, på en söndag. ingen av folk jag känner jobbar någonsin på en söndag. allvarligt liksom. eller ok, det är inte förbjudet. men liksom 2 - 7. det är mitt på en dag. det förstör hela dagen. och det värsta av allt var att föräldrarna var hemma hela tiden. liksom jag behövdes verkligen inte. jag behövdes inte. men de verkade inte fatta det. liksom; man kan faktikst spela ett spel med sina barn medan en soppa kokar på spisen, köket brinner inte upp för det. så hela den här dagen gjorde mig sjukt irriterad. bara för att liksom. för jag behövdes inte. men ändå var jag tvungen att sitta och uggla för att min hostmum skulle veta att nu hade hon utnytjat sina 45 jävla timmar.

och egentligen gilar jag mina hostparents. de är bra människor. de är inte elaka eller allvarligt cruel som i vissa andra familjer man hört om. men just min irrititations-hangup gör att jag börjar tycka illa om allt och alla.

jag kan inte sätta mig ner och vilja prata med de om våra problem. för egenligen är det inget fel. det är bara jag som är så jäkla trött på det här. jag erkänner det nu, här, liksom på riktigt. jag är riktigt trött på det. så det finns inget att säga. det är bara jag som har fått nog. och om någon jäkla människa nu sätter igång med att säga "att jag borde tänka efter varför jag kom hit, eftersom jag inte ens gillar barn. och att jag minsan inte har rätt inställning till det här jobbet" så ska jag seriöst slå in käften på den personen. så jäkla pissed är jag. mind your own fucking bussines!

och just nu är mest pissed över mitt schema för kommande veckan. it goes;

monday 8 - 12 & 5 - 7
tuesday 9.30 - 12.30 & 5 - 7
wednesday 9 - 7
thursday 8.30 - 7
friday 11 - 7
sunday 8 - 2 & 7 - 10

egentligen är det inget fel på schemat. förutom att jag två dagar efter varandra jobbar 10 samt 10, 5 timmar. enligt lag är det högst 10 timmar/dag som gäller. och visst någon gång kan man bjuda på extra 30 minuter. men de senaste veckorna har det alltid varit någon dag i veckan som man har fått bjuda lite på och det är fucking jobbigt alltså. för det är jobbigt att jobba 10 timmar i sträck med barn som inte kan underhålla sig själva. som inte kan gå på toa själva. som inte kan äta, och ännu mindra laga mat själva. barn som inte kan sätta på tvn själva. som inte kan klä av eller på sig. som inte kan duscha eller borsta sina tänder själva. som inte klarar av någonting, förutom att klaga, gråta och vara allmänt jobbiga.

visst måste väl alla fatta att det är påfrestande, även om man har en bra inställning till sitt jobb. det kan väl för fan ändå vara jobbigt ?!

och föresten så uppgår den kommande veckas schema till 48.5 timmar, såg jag nu. men söndagen har hon streckat av. så gjorde hon en annan gång också, och det betydde att de timmarna tillhör nästa vecka, fast hon använder de redan denna vecka. men så kan man ju fan inte göra. det är som att säga hej du, kan jag få halva lönen för nästa månad den här månaden, för jag behöver lite extra cash just nu. hallå liksom?

och jag är pissed för att jag på söndag kommer att jobba verkligen typ hela dagen. jag hade faktikst planer för lördag kväll, som jg typ kommer att få ställa in, för att jag måste jobba kl 8 - 2 på söndagen. och att jag aldrig kommer att orka det om jag skulle gå ut på lördag.

och faktiskt så skrev min hostmum i brevet (brevet om familjen, om mitt jobb) brevet, som man fick läsa innan man kom hit ,att de under hösten/vintern skulle behöva mig främst på lördagkvällar. men att på våren/sommaren skulle deras shabbat hålla på så pass länge att de inte skulle behöva mig på lördagarna, utan jag skulle ha helgena lediga. att ha helgen ledig betyder inte för mig samma sak som att istället för lördag jobba söndag. eller vad liksom? så vaar är mina lediga helger?

liksom på söndag ska de älsdsta två ungarna ha lite träningar & matcher, vilket innebär att jag måste stanna hemma med de minsta barnen. liksom why?! varför tar de inte med alla sina barn. liksom deras pappa träffra de knappt, och ändå lämnar han de hemma på en söndag, istället för att faktikst ta tillfälle i akt och faktikst umgås med de. jag blir bara så jäkla fundersam. och irriterad, of course.

jag kan skriva om saker som irriterar mig här hela natten.
men jag är för irriterad för det.
och nu börjar jag gråta också, för att jag känner mig så jäkla frusterard över min irrterade situation.

jag vill inte åka hem. jag vill bara inte vara här.

varför har jag hamnat i en familj med folk som tar ut sina 45 timmar varje jäkla vecka? med 4 småbarn? av vars 2 behöver ständig uppmärksamhet? varför hade inte jag turen att få en familj med äldre barn? som mest behövde skjuts till träningar. från och till skolan. hjälp med läxor och behov av någon som lagar middag åt de. barn som har aktiva hjärnor. som kan klä på sig själva. kan gå på toa, duscha och borsta tänderna själva. som kan plocka undan sina talrikar efter sig. och en familj som fattar skilnaden på att behöva hjälp och att inte behöva hjälp. bara det skulle ju göra vardagen mycket lättare. att man kan jobba 5 timmar, av vilka man kanske aktivt jobbar 2.5. för visst har folk det så. och vissa jobbar inte mer än 40 timmar / vecka. om ens det.

och varför kan inte jäkla föräldrar ta bort sina egna talrikar & muggar efter att de har ätit, istället för att lämna de på bordet. eller ännu värre, i diskhon - istället för att sätta in dem i diskmaskinen, som står 20 cm bort. liksom come in people?! för det är väl klart att jag tar bort det. man är ju inet så pass bitch att man gör i ordning allting men lämnar kvar en talrik och ett glas. men fan, det är ju själva principen. skaffa en jävla hushållerska! jag är ingen jäkla hemmafru.

och så är det jäkligt bad att jag aldrig har bil förutom eftersom kl 7 när jag har slutat. jag har till 95% aldrig bil medan jag jobbar. vilket betyder att jag aldrig kan göra något annorlunda med barnen. aldrig ta den någonstans som ligger längre bort än 20 minuter. som typ lekparken, eller eh, lekparken. bara sitta hemma varje jävla dag, leka på bakgården. men come on - i ett års tid liksom?

jag funderar på hur det kommer att bli i sommar/höst när barnen kommer att vara i skolan till 2 pm. det kommer att betyda att jag kommer att sitta fast i huset tills dess, för att sedan sitta fast i huset medan jag jobbar. eftersom jag inte kommer att kunna ha tillgång till bil för att kunna ta mig någonstans. för att göra något vettigt av tiden innan jag börjar jobba. snacka om crap.

och irritationen bara bubblar upp.

jag funderar allvarligt på att byta familj. men kanske är det bara något som jag har fått föt mig i denna sekund.
men jag känner mig som en skit.
jag liksom byter inte familj för att jag inte har det bra, för att jag inte står ut.
utan för att det inte är tillräkligt bekvämt för mig. vilken skit är man inte då?
men liksom, ska jag gå runt och vara jävligt pissed och irriterad i 7 månader till?

det är ju frågan, hur pass skit är man?

hur mycket irriterad skit är man på en skala från 1 - 10?
ja, det är ju frågan.

och nu måste jag gråta en stund till.




Please don't get me wrong
See I forgive you in a song
We call the Likely Lads
We all bought the ones
We taught 'em all we wrote the songs
That's filled with dreams we have
But blood runs thicker, oh
We're as thick as thieves, you know
If that's important to you
It's important to me
I tried to make you see
But you don't wanna know
You don't want to know!