torsdag, april 05, 2007

they'll name a city after us and later say it's all our fault.

jag hatar pengar. eller jag menar, jag älskar pengar. jag bara hatar att aldrig ha tillräkligt. det är så mycket som ska hinnas med här i usa. det är platser man ska se, saker man måste göra. det är saker man vill köpa med sig hem. och allting är pengar, pengar, pengar. på måste-finna-pengar-till listan står just nu följande;

- weekendresa till boston.
- weekendresa till niagra falls.
- weekend till washington.
- ny kamera, på riktigt nu, det är dags.
- miami, inte just nu, men det måste planeras & kunna betalas om jag ska hinna åka med anna innan hon åker hem.
- canon EOS 400D, om jag ska köpa den innan jag åker, måste jag börja spara snart.
-
mobil, innan jag åker tillbaka till sverige visserligen. men ändå, det växer inga pengar under min säng.
-
13 månaden resande. haha. good luck. som det ser ut nu så kommer jag inte längre än till NYC. fint fint.

boston & niagra falls kostar 70 $/resa för själva resan. men jag vet att man får räkna med hela veckolönen eftersom mat ej ingår. och visst man behöver inte storshoppa, men fan, på vissa ställen kostar det ju att gå på toa. ni förstår. det är en dollar här, en dollar där, och så kommer man hem och har 5 $ på fickan som ska räcka i 5 dagar. och så kommer man på, fan jag behöver ju tamponger, tandkräm och shampoo också. mm, good luck.

och miami, räkna med flybiljett på 200 $, om vi har jäkligt tur. boende, det blir inget tal om något annat än hostel, men man vill ju kanske ha ett privatrum, det är ju alltid trevligt att kunna behålla sin saker. mat, mat, mat, utgång, utgång & shopping. liksom man är bara i miami en gång. sedan kommer ju det här problemet med att man måste planera. för att kunna få ta ledigt, för att ens kunna ta ut sin egen semester. eftersom det får man inte göra hur som helst. oh nej, och absolut inte på sommaren, för då har ju barnen semester, och inte kan ju stackars föräldrarna ta hand om sina egna barn när de är hemma från skolan. nej, nej, hur skulle det gå? men har man haft turen att kunna planera och hitta en hyfsad billig biljett så måste man ha cash att betala med och där kommer big error. where to get the money from?

kamera, jag tror att min kamera sakta men säkert börjar mögla på insidan nu. när man sätter igång den kan skärpan vara helt suddig. så man får trycka av och på den ett par gånger innan den blir skarp. ja men hej försök att ta ett snabbt foto. it sucks. 400D kameran vill jag köpa innan jag åker. men med tanke på allting annat som ska kostas på så jag vet jag inte hur jag ska få ihop det.

alla ni som säkert tycker att "men vadå, vad kan man slösa 1000 kr / vecka på om man har gratis bostad & mat?" jo, det ska jag minsann tala om för er. man lägger pengarna på att komma bort från sitt hus där man har mat och husrum. eftersom man jobbar där 45 timmar / vecka. och redan känner sig som en jäkla hemmafru innan man ens har fyllt 20. jag känner mig verkligen som en hemmafru. så man lägger sina 140 $ på att käka ute, även om har tillgång till mat. man lägger sina cash på att ta sig in till city och göra saker där, vad är annars poängen med att bo nära NYC? man lägger sina pengar på allt som gör att man glömmer att man är au pair, och att man om någon dag igen ska behöva spendera 45 timmar i sit hus, med gratis mat och husrum, där man måste ta hand om små, bortskämda monster, som man måste slicka röv för. man lägger sina pengar på sådant som gör att man kan överleva de kommande dagarna, för att sedan avnjuta helgen, och satsa på att överleva igen. och så måste man ju besöka alla dessa ställen som man ska ha besökt när man har varit i usa i ett år. för att ja, man ska det. men på en au pair lön är det lite svårt att få ihop det. en aning svårt, ja.

och så har vi ju den här sista, trettonde månaden som man drömmer om. månaden då slavlivet är slut. då man kan befinna sig i usa och tänka på sitt eget välbefinnande och komma långt bort från alla hemmafruar och deras jäkliga, ouppfostrade barn, och deras the american dream lifes. så man kan spy i deras brevlåda och åka iväg. till californien. ja, om man har pengar så kan man det. men hej, när har en au pair någonsin pengar? ja, det är en kuggfråga.

för er som undrar så tjänar en au pair 3,1 $ / timmen. alltså cirka 21 kr / timmen. för ett jobb som faneme är värt mer än vad ungarnas egna föräldrar tjänar. de behöver i alla fall inte slicka röv för någon. nej, med deras jobb är det de som får sina amerikanska rövar slickade. och jag får 21 kr / timmen för att hålla små monster vid liv, som egentligen borde låsas in i ett mörkt rum, utan mat, för att tänka över sina attitydsproblem. och för att kanske komma på att man måste uppskatta vad folk gör för än. även om man är 3 år. och ibland borde man slå till de på käften, för att de kanske nästa gång ska tänka sig för innan de öppnar sina små barn käftar och börjar klaga för att man la upp deras potatismos på talriken utan att fråga de först, eller för att hamburgaren ligger i brödet, för de vill ha det utan. eller för att de själva ville hälla på ketchup. då har man lust att slänga de i väggen, ta sina 21 kronor och åka till ... ja, till någonstans där barn inte existerar.

nu känns det som att jag har tappat tråden lite, så jag tror att jag slutar nu innan jag råkar skriva något som jag kan bli stämd för eller nåt. poängen var i alla fall att; fan folk, bli inte au pairer!

2 kommentarer:

Anonym sa...

men. hjälp!!

. sa...

Jag förstår inte varför du åkt iväg till en plats där det är tänkt att du ska arbeta med barn och nu spyr galla över det. Du kanske skulle tänkt efter på vad du gav dig in på innan du åkte. Jag håller själv på och förbereder min AuPair resa, men jag är åtminstone inställd på att fokuseringen på den här resan handlar om barn och att det innebär en hel del arbete med sådana.