older chests reveal themselves like a crack in a wall, starting small and grow in time, we all seem to need the help.

idag har dagen var sjukt jobbig. segt jobbig. men antagligen är det hela veckans jobbande som bara har blivit för mycket.

min judiska familj är mitt uppe i en av de större judiska högtiderna, pesach, som är en fucking pain in the ass. skulle jag vara jude skulle den här jäkla högtiden få mig att sluta vara jude. men jag skulle i för sig aldrig vara judisk. jag skulle aldrig vara något religionsbundet, för jag vet bättre än så. i alla fall, för att återgå till pesach, låt er inte luras av den snälla versionen som wikipedia har att erbjuda. de glömmer ju bort att beräta precis allt. det står ingenting om hur man en vecka i förväg börjar förbereda sitt hus för övergången. då man får slänga ut ungefär allt mat man har i huset för att sedan köpa in allting på nytt, precis det samma, men på de nya burkarna står det vackert koscher for passover. ja, då är det liksom godkänt att äta under de här kommande 10 dagarna . sjukt jävla slöseri. det köps in nya tandborstar, tandkräm, diskhandskar, soppborstar & skyfflar, för att det ska vara nytt inför passover. det får inte ha varit i kontakt med (bröd) vår cleaning lady var här 3 dagar i rad och putsade varenda milimeter av huset. för att skulle vara rent för passover. inte bara rent - utan rent för passover. och veckan innan denna trevliga högtid faller in hade vi ingen vettig mat hemma, eftersom man ändå tänker på att inte slösa allt för mycket, så man tömmer ut kyllskåp. köper inget nytt. utan de sista dagarna hade vi en rolig blandning av 1 tomat, 2 ostskivor och andra diverse produkter på ett högsta sammanlagda värde av 3 st av varje. därför åt vi ute. och til frukost fick man ta det som fanns - det var bara det att det inte fanns något.

sedan har vi också det trevliga sättet shabbaten kommer och går. fre - lör, shabbat. söndag normalt. måndag kväll - onsdag kväll, shabbat. torsdag normalt. fre - lör, shabbat. söndag inget. måndag kväll - tisdag kväll, shabbat. slut. onsdag - ledig dag för att många reser så mycket, så man får ledigt från skolan, för att många reser. what the fuck liksom? under shabbaten som infaller under andra dagar än fre - lör så får man göra saker som att t.ex. laga mat, vilket man under en fre - lör shabbat inte får göra. men man får fortfarande inte trycka av och på strömbrytare. så därför hade vi en spisplatta som stod på i 48 timmar i sträck, som man kunde sänka och höja nivån på. men man fick inte den av och på. ugnen stod på, på något speciall läge som jag inte ens brydde mig att fråga om. jag menar - ni hör väl att det inte låter normalt?

sedan är jag också pissed och irriterad över mitt schema. min hostmum sade till mig innan pesach satte igång att du kommer få en ganska lugn vecka, vi kommer att vara borta mycket på luncher och hos våra vänner. ja men fint, tänkte jag. peppt liksom. ändå uppgår mitt schema denna vecka till 46 timmar, av 45 tillåtna. inte direkt vad jag kallar lugnt. fredagen, berättade hon i början av veckan, kommer vi bara behöva dig på kvällen, kanske 4 - 7, eller 5 - 7, bara så att du kan mata och bada barnen. schysst, tänkte jag och berättade att jag ska inte till city på fredag kväll och äta middag med anna, hennes mamma, syster & kattis. då blev jag lovad att få gå klockan 6. ändå står det dagen där på att hon behöver mig 8 - 11 på morgon + 4 - 7 på kvällen. nej fan, what the fuck, tyckte jag. nu får det vara nog. så då sa jag till, och hon lät mig gå kl 6. wow liksom. men vad hände med min lediga fredagmorgon då? va va va? i alla fall så blev mitt schema totalt 45 timmar. jag hatar folk som ska ha saker bara för att de kan få det, när de egentligen inte alls har någon nytta av det. det är precis som snåla jävlar på restaurang. måste stoppa i sig hela portionen fast de nästan kräks. för de har ju betalat för det. ge upp liksom.

jag hoppas på att mina timmar kommer att minska till sommaren/hösten, då tvillingarna kommer att vara i skolan till 14.00 istället för 11.45. min hostmum har hintat om att det kommer att bli mindre. men jag vågar inte tro på det när jag vet hur girig hon är med att utnytja sina 45 timmar, och att det är sällan jag får jobba mindre än 45. fast jag egentligen inte skulle ha behövts minnst 8 - 10 va de timmarna. jag menar inte att klaga men det känns så orättvist att vi som jobbar med småbarn verkligen får slita häcken av oss i 45 timmar per vecka. och inte får lämna ungarna ur sikte. meda de som har äldre barn liksom kan jobba 5 timmar utan att ens veta var deras ungar är. dem är någonstans hemma, men tar hand om sig själva, och de är mest där bara för att fammåt kl 8 laga middag åt de. och då får sällan jobba ihop sina 45 timmar. that is a fact. då känns det faktikst ganska surt. orättvist. folk med barn under 5 år borde ha en arbetsvecka på högst 40 timmar. av medlidandes skäl.

men det jag minnst av allt förstår är hur en stay-at-home-mum, som inte jobbar, som har tagit ledigt från jobbet just för att kunna finnas där för sin barn, ändå behöver 45 timmars hjälp varje vecka för att kunna klara av vardagen? måste inte något vara fel?

föresten ... på mitt inlägg igår fick jag en kommentar av leontina som löd följande;

"Jag förstår inte varför du åkt iväg till en plats där det är tänkt att du ska arbeta med barn och nu spyr galla över det. Du kanske skulle tänkt efter på vad du gav dig in på innan du åkte. Jag håller själv på och förbereder min AuPair resa, men jag är åtminstone inställd på att fokuseringen på den här resan handlar om barn och att det innebär en hel del arbete med sådana."

ok, nu tror fröken visst att hon är smart? va va va? då säger jag bara; kom du hit. va här i fem månader med amerikanske små bortskämda monster. inte med dina kusiner, syskon eller grannar från sverige vars barn du har passat. eller något svensson-dagis som du har tjänat ihop dina 200 timmar på. utan kom hit och passa 4 amerikanske, bortskämda jävla snorvalpar. vars föräldrar har tagit dig hit endast i syfte att du ska göra det de själva inte klarar av - att ta hand om sina egna barn. och de kan inte bry sig mindre om du uppfostrar de eller ej, för att de vet att deras monster som de har skapat inte längre går att tämja. ditt jobb är att stå ut med de, eller åtminstonde försöka, eftersom de själva inte klarar av det. kom du med din inställning "på att fokuseringen på den här resan handlar om barn och att det innebär en hel del arbete med sådana" . come on du bara så kan du få jobba på att svälja din egen galla när kräkreflexerna går igång. kör hårt för fan!

i alla fall nu är jag uppe i varv och på dåligt humör igen, precis som igår kväll. jag ska väl lägga mig nu för att gå upp vid 8 och jobba till 11, eftersom det finns folk som inte ens klarar a att ge sina egna barn frukost på morgonen. så är livet. och jag ska fan fundera 1,2 eller 10 gånger extra innan jag ens tänker tanken på att skaffa EN unge.

inget jäkla puss och godnatt idag.