dust from your eyes, angels are falling, from distant fears, your cold hearts beating.

jag bara gråter och gråter för att det är så fint. de 4 senaste veckorna, då jag har tittat på so you think you can dance har jag suttit och tjutit som ett litet barn. alla contemporary nummer får mig att bli alldeles ledsen, för att de är så fina. och för att folk är så duktiga. och jag är här, och de senaste 7 månaderna har jag förlorat allt jag har kämpat för de senaste 3 åren. jag blir så ledsen av att tänka på det. på att jag saknar att få dansa så himla mycket. och samtidigt är jag rädd för att jag aldrig kommer att börja dansa igen. liksom på riktigt. för att efter det här uppehållet är det så läskigt. jag har ungefär inget kvar. var ska man börja? från början igen? jag blir så ledsen. så istället tittar jag på fina nummer, och gråter för att de begåvade människorna får mig att börja gråta för att jag egentligen är så ledsen.



stacy