today i've been in the states for 4 months. just 8 to go now. awesome.
missförstå mig rätt. det är koolt här och allt. och nej, jag har inte en förfärlig hemlängtan. fasten det ibland skulle vara fint att sitta hemma vid sitt eget köksbord och dricka oboy. och äta kött och mejeri på samma talrik. ja, det vore fint. men. egentligen. är jag mest pepp på att få komma igång. sätta igång med någonting. ok, det kan komma som en chock, så för er kännsliga blunda nu - jag saknar att gå i skolan. man sitter här på msn och får veta att alla har kommit igång, flyttat, börjar på något. och själv sitter man hemma med famnen full av ungar och hänger på starbucks. ni förstår liksom, man har ju inte all tid i världen. så jag är pepp. om 8 månader är jag pepp på att åka hem och plugga. ni vet, blädra i en bok. ha prov. sova för lite. ja, jag saknar det!
och föresten så åker alla jag umgås med hem från och med maj - augusti. så det blir ganska ensamma sista 4 månader. hup.
idag fick jag brev hemifrån. spontana brev är fina. mamma du är fin. och jag blir alltid lika glad.
i've got mail? really? jag blir som sagt glad.
puss stacy.
ni käsliga kan föresten titta nu. ciao.
3 kommentarer:
Jag förstår känslan efter ganska många års utlandsvistelse. Det dina vänner är det motsatta. Du nämnde att dina vänner flyttar och gör annat - men vad gör inte du?! Du vinner :)
Och du kommer att ha fått ut SÅ mycket mer av detta året än vad dom har.
Det är dessutom bra med en paus så man får upp suget igen.
man växer som människa genom att bo utomlands och jag tycker att det är otroligt nyttigt och givande att se olika kulturer som icke-turist. New York är underbart och du är lyckligt lottad!
stina; ja, du kanske har rätt. men det känns ändå som att jag liksom har pausat mitt liv, fast tiden fortfarande går.
em; ja, kanske :)
Skicka en kommentar