wrongway. stasiajättevilse.

oh. vad skönt det är att vara hemma. jag trode att jag aldrig skulle hitta tillbaka ... kl var runt 21. jag hade tråkigt. så jag bestämde mig för att träffa en tjej som bor i en grannstad. sofia. jag skulle åka till hennes eftersom hon fortfarande jobbade och hennes föräldrar hade ännu inte kommit hem. ok. det verkade enkelt. kör north avenue (huvudgatan i new rochelle, där jag bor) 2 eller 3 trafikljus efter tågstationen sväng vänster in på mainstreat, följ mainstreat. den går så småningom över till boston post road. följ boston road. sväng in på en gata som heter esplenaden. enkelt right? well. det tog mig 40 minuter att komma dit. istället för högst 10 som det ska ta!

det visade sig att mainstreat som jag körde på ledde mig till norr, när jag skulle till söder. som om ni tänker att jag bor i mitten. så skulle jag till stad "höger". istället kom jag till stad nr 2 i "väster". alltså - jättefel! sedan ringer jag sofia och frågar efter directions. är skräckslagen för att jag har mobilen tryckt mot örat, livrädd för att en polis ska se mig. jag vill inte ha en ticket på 250 $. panik! irrar omkring på smågator medan sofia letar på kartan. till slut kommer jag ut på rätt mainstreat. dock fortfarande rädd för att en polis ska se mig med mobilen medan jag kör. dock händer det inte och jag kommer fram till sofia. hurra!

ok. nu gäller det att hitta tillbaka. eftersom jag inte kan tänka" kör tillbaka från var du kom ifrån" så ritar sofia karta åt mig. ungefär följ den här vägen rakt fram. när du kommer in till new rochelle, sväng in på north avenue. och visst fanns det en stor skylt med north avenue. det är bara det att jag har ingen aning om var på north avenue jag ska. höger eller vänster? jag bestämde mig för höger - well, fel val. irrar omkring. verkar komma ut på en high way. får jättepanik. förbereder mig för att dö. det visar sig att jag inte är på en high way. andas ut. but still. tydligen är jag på north avenue, men känner inte igen mig alls. svänger höger och vänster, men ser ingenting jag känner igen. förbereder mig för att dö igen. men då plötsligt kommer jag upp vid tågstationen. hurra. jag är räddad! kör hem! andas ut - tänker aldrig åka någonstans igen. folk får komma till mig. punkt slut.

detta är ungefär min jätte skräckupplevelse från usa. specielet i mörkret. lätt att läsa skyltar liksom när folk har sina helljus på och bländar en och skyltarna på smågatorna är ungefär pyttesmå. bra liksom. men jag hittade. och imorgon ska jag köpa en väldigt detaljerad karta över new rochelle och grannstäderna. vi är 5 eller 6 städer som liksom är sammanflätade. och i de städerna bor ungefär alla man kommer att umgås med. så kan vara bra att känna till området. men innan dess åker jag ingenstans mer.

godnatt.

ps. nu måste jag städa mitt rum, för att städerskan imorgon kommer och ska städa mitt rum. galet jobbigt.
pss. mina tvillingar fyllde år idag. jag köpte ett musiksätt åt de. trummor, gitarr och keybord. litet of course. de blev glada.
psss. jag var nere i källaren idag och tittade på den väldigt ofärdiga källaren. jag vet inte vad byggkillarna gör på dagarna. inte det de ska i alla fall verkar det som. det är ungefär ingenting gjort. men till saken. jag upptäckte att både mitt rum och min toalett kommer att vara mindre än nu. och inte heller kommer de att vara sammanflätade. som nu. och jag kommer inte heller ha en walk in closet. utan en liten garderob. snacka om att byta ner sig. så jag hoppas att källaren aldrig blir färdig. jag vill ha mitt stora rum. med min stora fina toa och min walk in closet. jag får väl i alla fall glädja mig åt att allt nere i källaren kommer att vara nytt. och precis utanför dörren från mitt rum kommer det att finnas nya soffor med sköna fotstöd och en ny, enorm flat screen tv. heja. men ändå. hoppas byggkillarna fortsätter att jobba långsamt. jag trivs i mitt nuvarande rum.

puss stacy